Från tidningen fotosidan
Från mirakelmaterial till globalt miljöproblem
När plasten uppfanns välkomnades den som ett mirakelmaterial. Under andra världskriget och på 1950-talet började den massproduceras för att användas i alltifrån byggmaterial och husgeråd till textiler och förpackningar. Plasten var billig och blev något av en symbol för det moderna samhällets framväxt.
Med tiden blev det för mycket av det goda. Idag är plastskräp och plastföroreningar ett växande globalt miljöproblem. Inte minst då den smulas sönder till mikroplast. Dessa pyttesmå plastbitar (mindre än 5 mm) kommer bland annat från fiskenät, plastkassar, bildäck, konstgräsplaner och syntetiska textilier. Idag återfinns mikroplasten i våra hav, vattnet vi dricker, luften vi andas och maten vi äter.
Exakt vad detta innebär för vår natur och människors hälsa är inte helt klarlagt ännu. Något som är säkert är att plast bryts ned väldigt långsamt i miljön och att fisk, sälar och sjöfåglar kan fastna i plastskräpet. Djur som får i sig plast kan få inre skador och drabbas av svält. Plastens tillsatser kan dessutom vara både hormonstörande och orsaka cancer.
Plasten är också ett klimatproblem. Hela 98 procent av plastens råvaror kommer fortfarande från olja och fossil energi, vilket leder till stora utsläpp av växthusgaser. Mikroplast som hamnar i miljön kan också påskynda avsmältningen av is vid polerna och minska havens förmåga att binda koldioxid. Bioplast som tillverkas av förnybar råvara som sockerrör eller majs är i regel bättre för klimatet men ofta lika svårnedbrytbar.
Produktionen av plast ökade med 79 % mellan 2000 och 2015. Totalt väger all plast i världen nu dubbelt så mycket som alla vilda djur(!) Hela åtta miljoner ton plastavfall läcker till miljön och haven varje år. Återvinning då? Det är viktigt men svårt, bland annat för att det finns så många olika sorters plast. Dessutom exporteras stora mängder plastavfall till fattiga länder som sällan har kapacitet att återvinna det som det var tänkt.
I april 2022 kunde forskare för första gången konstatera att den ”planetära gränsen” för mikroplaster och andra nya kemiska substanser har överskridits. Det betyder bland annat att den årliga globala produktionen och utsläppen överstiger vår samlade förmåga att bedöma risker och övervaka föroreningarna.
Trots allt är läget inte hopplöst. Alltmer görs för att minska onödig användning av plast. Och det tillverkas även en del plast som både är fossilfri och nedbrytbar. År 2019 kom ett EU-direktiv som bland annat förbjuder vissa engångsartiklar och till 2024 har FN:s medlemsländer lovat att införa ett bindande avtal för att stoppa utsläppen av plast. Nu måste takten ökas och beslutsfattare gå från ord till handling. Om vi inte lyckas vända utvecklingen skulle det enligt visa beräkningar kunna finnas mer plast än fisk i världshaven år 2050.
Källor:
Elhacham E. m.fl. 2020. Global human-made mass exceeds all living biomass. Nature 588(7838):442-444. Geyer, R. m.fl. 2017. Production, Use, and Fate of All Plastics Ever Made. Sci. Adv. 3 (7).
Jambeck, J.R. m.fl. 2015. Plastic waste inputs from land into the ocean. Science 347, p. 768-771.
Lim, XZ. 2021. Microplastics are everywhere — but are they harmful? Scientists are rushing to study the tiny plastic specks that are in marine animals — and in us. Nature593(7857):22-25.
Persson, L. m.fl. 2022. Outside the Safe Operating Space of the Planetary Boundary for Novel Entities. Environmental Science & Technology 2022 56 (3), 1510-1521
Ritchie H. och Roser, M. 2018. ”Plastic Pollution”. Published online at OurWorldInData.org. Retrieved from: ’https://ourworldindata.org/plastic-pollution’ [Online Resource]