Annika är både bildhuggare och bronsgjutare. Hon har ett alldeles speciellt förhållande till den afrikanska kulturen, dess människor och djur, vilket speglar sig i de flesta skulpturerna. Själv säger hon, att det grundar sig på en uppriktig kärlek till formerna och den särskilda afrikanska skönheten. ”Människorna i Östafrika är helt enkelt fantastiskt vackra, det är bara så.”
Hennes gestalter ”vill ha en mottagare”, det är lite av en nyckel, det handlar om mötet med andra människor. En slags melankolis värdighet återkommer hos hennes figurer. Kanske beror denna känsla för människor och djur på att Annika är legitimerad psykoterapeut och diplomerad bildterapeut. Det är mycket lätt att gripas av ömhet för Annikas alla figurer, såväl djur som människor.