Österåkers Konstförening – 50 år (2007)
Österåkers Konstförening bildades 1957
Av de personerna som då bildade konstföreningen är Bengt Amundin, Birger Forsberg, Ville Ohrling och Lena Strååt fortfarande i livet.
– Vi var ett par lärare, Lena Strååt, Helga Gaefvert och Martin Gavler, som började prata om att en så stor ort som Åkersberga borde ha en konstförening. Då var det bara rena landsbygden här ute jämfört med bebyggelsen idag, berättade rektor Wilhelm Ohrling.
Det första konstituerande mötet hölls i november samma år och den förste ordföranden var Sven Norlin. En av dem som var med i början är Gösta Bernhardtz, som var ordförande åren 1962 – 64. Han kan berätta att man i början hade sina utställningar i Kommunalhuset och ibland på Runöskolan, och styrelsesammanträdena höll man hemma hos varandra. Dåvarande rektorn på Runöskolan, Åke Carlsson, kommer han ihåg var en av de mer drivande krafterna i föreningen.
Från 1978 hyrde föreningen lokaler i Länsmansgården av kommunen, och kulturnämnden betalade ut lokalbidrag som täckte 75 % av hyreskostnaderna. Två ateljéer hyrdes ut och Skånsta villaägareförening fick använda ett sammanträdesrum i gården.
1991 överlät kommunen Länsmansgården helt på föreningen som gåva ”att nyttjas såsom allmän lokal för utställnings- och kursverksamhet”.
Föreningen har bedrivit olika verksamheter i lokalerna vid sidan om utställningar och konsthantverksförsäljning. På gården har hållits kurser och workshops av många slag. Exempelvis pågick en skrivarverkstad några år under ledning av Ebbe Gunnarsson från 1976 fram till hans död 1993. Skrivarverkstaden gay ut flera tryckta poesiböcker (med hjälp av Studieförbundet Vuxenskolan). 1985 gav man sålunda ut LIVSTYCKEN, 1987 TIOLIV, 1980 ORDVERK och 1993 MOSAIK.
Under åren har föreningen haft en omfattande utåtriktad verksamhet. Ett stort antal konstnärer har kommit och hållit föreläsningar om sin konst, bland andra Carlo Derkert, legendarisk konstpedagog; Lars Nittve, före karriären som chef för Louisianna och senare Tate Modern och nu Moderna museet; Lars Sjöberg, intendent på Nationalmuseum.
När Vaxholm hörde ihop med vår kommun tillhörde även alla deras konstnärer vår konstförening. Föreningen hade då många utställningar i Vaxholm. Det första årsmötet, då föreningen även hade supé, ägde rum i ”Tornvillan” i Vaxholm, ett hus vid havet.
Ateljébesöken hos konstnärer har varit mycket populära. Föreningen har t.ex. ordnat besök hos kända konstnärer som Philip von Schantz, Peter Tillberg, Ulf Gripenholm, Lizzie Olsson Arle m.fl. Många konstresor har gjorts, t.ex. till Tidö slott och till Galleri Astley i Uttersberg.
Under en period då Inger Bergström var bibliotekets chef ordnade föreningen julutställningar på biblioteket med diverse konsthantverk från Österåker såsom trasmattor, keramik, samt typisk skärgårdsslöjd som vättar från Ljusterö och korgar och björnmosseviskor. Det blev populärt och försäljningen var god.
Under kulturhuvudstadsåret 1998 firade konstföreningen det på Länsmansgården med olika aktiviteter. I samband härmed uppfördes den s.k. skeppssättningen utanför kommunalhuset av 17 KRO-konstnärer från föreningen (nedmonterad 2006).
En uppskattad målarskola för barn pågick åren 1993 – 2000 under ledning av bl.a. Gunilla Holmgren, som i många år hyrt sin ateljé på gården och arbetar med textil konst. Övriga ledare för barnverksamheten var Petra Wadström och Ann-Charlotte Sjöberg-Fahlstedt. Verksamheten upphörde då det ekonomiska stödet inte längre kunde erhållas från Studieförbundet Vuxenskolan.
Föreningens 40-årsjubileum 1997 firades den 14 mars. En jubileumsfest ordnades där flera av föreningens grundare deltog som inbjudna hedersgäster och med bl.a. en historisk utställning av några av de konstnärer som var med och bildat föreningen, Lena och Göran Strååt, Kerstin och Martin Gavler, Birger Forsberg och Bengt Amundin. Dessutom visades ett femton tal verk av konstnären Eric Hallström som man lyckats låna ihop. Hallström hade, som nämns nedan, bott och verkat på Länsmansgården i många år.
Dagens konstförening
Enligt föreningens stadgar ska man ”väcka och underhålla intresset för konst, anordna utställningar av konst och konsthantverk, ordna föreläsningar, studieresor och på annat sätt främja studieverksamheten. Det ska utlottas konst och konsthantverk till föreningens medlemmar minst en gång om året ….”
Föreningen består idag (liksom tidigare) av en kombination av allmänt konstintresserade personer och utövande konstnärer, vilket är unikt för en konstförening. Bland de aktiva i föreningens styrelse och arbetsgrupper framhålls att detta bara har varit positivt; det har resulterat i ett fruktbart samarbete mellan de yrkesverksamma och övriga och i ett stimulerande utbyte av erfarenheter mellan alla parter.
Nuvarande utställningsverksamhet är omfattande och genererar i provisionspengar den största inkomsten som bl.a. hjälper föreningen att finansiera gården. Hösten 2006 tillkom ytterligare en typ av inkomstbringande aktivitet som säkert kommer att upprepas, nämligen evenemanget ”ut ur garderoben” som syftade till att få folk att skänka konst som man inte ville ha kvar. Denna auktionerades sedan ut under en helg och nettot blev över förväntan.
Antalet medlemmar år 2006 var c:a 260, varav yrkesverksamma konstnärer c:a 25 och konsthantverkare 16 st.
I föreningsarbetet medverkar väl kvalificerade personer, många med grundliga erfarenheter av konstlivet i Österåker i olika former. En tidigare i kommunen kulturintendent och en gång medansvarig för beslutet att överlåta gården på Konstföreningen är nu med i styrelsen och brottas med problemet med att få föreningens ekonomi att gå ihop. Hon säger – Jag ser Länsmansgården som en kulturell oas i Åkersberga, den måste vi värna om!
Det är många duktiga och självuppoffrande personer som borde framhållas i det frivilliga arbetet med att hålla Österåkers Konstförening och Länsmansgården levande.
Förutom styrelsearbetet sker arbetet inom föreningen bl.a. av en utställningsgrupp, en husgrupp, en marknadsföringsgrupp och ett par konstnärer som arbetar som inköpsrådgivare åt kommunen. En kategori som inte får glömmas i sammanhanget är den viktiga kadern av utställningsvärdinnor som oegennyttigt ställer sin tid till förfogande som vakter och guider vid utställningarna. Konsthantverkarna som ställer ut och säljer sina verk i köket ansvarar även för kaffeserveringen där.
Styrelsens ordförande under senare tid:
Ebbe Gunnarsson 1973 – 1984
Carina Lundqvist 1985 – 1988
Jacqueline Brogren 1989 – 1990
Knut Lindberg 1991 – 1993
Lars-Erik Wickström 1994
Åke Hymnelius 1995 – 1997
Kerstin Andersson 1998
Susanne Brogren/ Petra Wadström 1999
Sören Mannström 2000 – 2004
Ingrid Andersson 2005 – 2006
Synnöve Lambertz 2007 –
Länsmansgårdens vänner är namnet på en stödförening som bildades 1994 på initiativ av Gösta Söderberg. I ett förtvivlat försök att få gårdens ekonomi att gå ihop bildades denna för att backa upp med frivilliga bidrag på olika sätt. Ett sätt på senare år har blivit att även sälja små husformade klotsar, ”kulturhus”, dekorativt målade av konstnärerna och konsthantverkarna i föreningen. Utseendet på dessa är så tilltalande att de finner allt fler köpare.
Lions kulturpris 1996 på 5000 kr fick föreningen med motiveringen: – ”Stipendiet utdelas för den på flera sätt unika verksamhet som medlemmarna genom ideellt arbete och mycken möda arbetar för. Vad som till stor del har influerat tilldelningen av stipendiet år övertagandet av Länsmansgården där det förutom två gallerier drivs kafé, konstskola, kursverksamhet mm. Utställningarna håller en mycket hög klass och stor bredd.”
2005 blev föreningen också hedrad med kommunens kulturpris, med motiveringen:
– ”Österåkers Konstförening har genom sin breda och utåtriktade verksamhet visat högkvalitativ konst och hantverk vid Länsmansgården i Österåkers kommun sedan 1978. I Länsmansgårdens byggnader från 1700-talet har föreningen skapat en omtalad och vacker miljö i samarbete med Åkersberga Trädgårdssällskap. Gallerier, ateljéer, tillfälliga skulpturutställningar och konstnärsgruppen Torrnålarnas verkstad samsas med trädgårdssällskapets visningsträdgårdar och växthus. I samverkan med konstföreningar i norrort och tillsammans med lokala konstnärer arrangeras ’Konst i Roslagen’ under första helgen i oktober. Konstnärerna öppnar då sina ateljéer för allmänheten. Österåkers Konstförening har även arbetat pedagogiskt med barn och ungdom i kommunen, dels genom skolvisningar av utställningar, dels genom konstkurser förr barn och ungdomar. Österåkers Konstförening har i högsta grad bidragit till kommunens kulturliv.”
Gårdens historia går tillbaks till 1700-talet och dess manbyggnad utgörs av en väl bevarad parstuga i två våningar. På huset sitter en kopia av husets vindflöjel med årtalet 1743. Originalet förvaras i köket. Gården har fram till början av 1900-talet varit bostad för kronolänsmannen. Den förste som flyttade in var kronobefallningsmannen Johan Hedby. Den siste var kronolänsmannen Ernst Colliander, som bodde där fram till 1920-talet. Av dem som därefter haft sin bostad under 30-talet på Länsmansgården kan nämnas konstnären Eric Hallström, som med sin stora familj (sju barn) väl utnyttjade gårdens alla utrymmen. De bodde där till 1939. De sista åren innan Konstföreningen började använda gården var en ridskola förlagd dit 1967 – 77 i regi av Margareta och Gunnar Hedlund. På äldre bilder av huset kan man se att huvudentrén hade en förstukvist med tak och köket en egen ingång.
Två av rummen i bottenvåningen används numera som gallerirum. Där är det, till skillnad från stora Galleriet, lågt i tak med bjälkar som man nästan slår huvudet i. Det ger en speciell atmosfär åt utställningarna där.
Som flyglar till mangårdsbyggnaden ligger i söder två mindre timrade hus som ursprungligen varit bostäder för gårdens tjänstefolk. På norrsidan av manbyggnaden fanns ett stall och ett vagnslider. Vagnslidret revs och ersattes 1992 av den timrade byggnaden som nu är Nya Galleriet med kommunens och sponsorers hjälp.
Stallet var ett tag också rivningshotat men fick leva kvar tack vare vissa personers energiska kamp 1993, och används nu bl.a. som förråd.
Skånsta Länsmansgård har med sina tillhörande byggnader och hela sin gårdsmiljö officiellt betecknats som ”ett speciellt värdefullt kommunalt kulturminne”.
Köket renoverades 1994 av Gösta Söderberg som tog initiativet till att bygga om köket till vad det nu är, och inredde det för konsthantverksförsäljning. En gammal järnspis installerades och blev brukbar efter reparation av skorstenspipan, och på vintern sprakar hemtrevligt en brasa i spisen. Lokalen har blivit en mycket omtyckt samlingspunkt för kaffesugna under de tider utställningsverksamhet pågår. Runt väggarna i rummet exponeras utsökt konsthantverk till försäljning av konsthantverkarna, som i början var 22 st, och som efter avtal med föreningen turas om att ansvara för försäljning och kaffekokning.
Grafikstugan har den västra tidigare personalbostaden kallats, eftersom här i många år varit en välutrustad grafikverkstad där de som så önskat kunnat hyra in sig. Innan någon verksamhet startade var stugan i ett bedrövligt skick med läckande tak och trasiga väggar etc. Men genom ett s.k. ALU-projekt och ett bidrag från kommunen på 10.000 kr fick konstföreningen möjlighet att rusta upp den. Många av Åkersbergas konstnärer har framgångsrikt utvecklat sin konstart där, senast grafikgruppen Torrnålarna m.fI. Även grafikkurser har hållits, men grafikerna har numer i allmänhet utrustat egna tryckeriverkstäder. Fr.o.m. årsskiftet 2006/07 är det åter en keramikverkstad här. Under åren 1983 – 85 användes den nämligen som keramikverkstad. Här kommer även viss kursverksamhet att bedrivas.
Lillstugan Den andra stugan mitt emot (numera ateljé) var också i bedrövligt skick och stod oanvänd länge men renoverades 1995 av snickare Östen Andersson mot att han skulle få disponera stugan till försäljning av begagnade byggnadsdetaljer. Han la ner ett stort arbete med att förnya golvet och reparera taket m.m. Men han ändrade sina planer och fick aldrig igång någon sådan verksamhet av olika anledningar. I stället hyrdes stugan senare av en medlem som färdigställde den och bedrev antikhandel där. Nu hyrs den och används som konstnärsateljé av en av föreningens medlemmar.
Ny infart och parkering till Länsmansgården anlades 1997 med hjälp av kommunen och NCC utan några kostnader för föreningen. Tack vare enkelriktad trafik in resp. ut och en väl tilltagen parkeringsplats löste detta ett akut problem och det är sedan dess mycket enklare att besöka gården med bil.
Konstföreningens medlemstidning som haft olika namn under åren (Passepartout, På gång m.m.) heter numera KONST PÅ GÅNG och har ett proffsigt och tilltalande utseende. Loggan på framsidan ritades av Bengt Croneby för ett tiotal år sedan.
Åkersberga Trädgårdssällskap som bildades 1998 har sedan 1999 börjat bruka jorden söder om gården och har anlagt prunkande blomsterrabatter, vilket gjort Länsmansgården ännu attraktivare för besökare under sommarhalvåret. Sällskapet förfogar över en del av trädgården och det gamla stallet. De har byggt ett växthus och gjort en demonstrationsanläggning där man kan lära sig mycket om både prydnads- och nyttoväxter.
(Länk till Åkersberga Trädgårdssällskap)
Vad är konst?
Avslutningsvis skulle jag vilja runda av med denna fråga som många har anledning att ställa sig ibland. Det kan gälla t.ex. en målning eller en s.k. installation.
Att försöka avfärda begreppet konst bara genom att säga att det helt enkelt är en varubeteckning som någon sagt är kanske att göra det för lätt för sig. Att försöka gå djupare och analysera begreppet konst är svårt. Det är mycket som ryms i ordet, vare sig det rör sig om bildkonst, skulptur, musik, poesi etc.
Det är lika svårt att prata om konst som att prata musik. Det ska upplevas med känslor och alla sinnen, men att sätta ord till denna upplevelse är inte alltid möjligt. Konst kan upplevas som något som är ljuvt och smeksamt eller aggressivt och provocerande. Konst kan vara som ett ljus i mörkret och ge mening åt en trist tillvaro.
Kompositören Peterson-Berger har sagt: – Konstens mening är att underhålla, nära, stegra människans hela själsliv. Konstens mening och mått är människans. Där detta innehåll saknas är konsten oäkta, likgiltig, död.
Moderna museets intendent Lars Nittve uttrycker det så här: – Tänk på att impressionisterna på sin tid hånades av pressen. Idag kan vi förstå det som dessa konstnärers egen samtid inte hade öga för. Så, även om inte alla målare som ställer ut idag blir en Monet om hundra år, så måste vi ändå lita på konstnärerna.
Den danske skämttecknaren Storm-Pedersen illustrerade svårigheten att förstå konst sålunda: Två män stod framför en svårtydd tavla. Den ene sa: – Man ska inte förstå konst, man ska njuta av den. Den andre: – Jaså, då är det därför man inte kan förstå konst!
Eller som författaren Susan Sontag har sagt: – Tolkning är intellektets hämnd på konsten.
Åkersberga den 17 april 2007
Hans von Matern
(Konstföreningens sekreterare åren 1993 – 96)