Karin Oldfelt Hjertonsson kan se tillbaka på ett långt liv som konstnär, men också som diplomat och ambassadör.
Som helt ung träffade hon i Chile den uppburne poeten Pablo Neruda och ombads av honom att ”göra några träsnitt av vad du hittar på stranden så skriver jag några poem till dem”. Resultatet blev diktsviten Maremoto. Hennes utveckling som konstnär har genomgått olika faser, och sedan många år är akvarellen ett viktigt uttrycksmedel. Akvarellen ställer stora krav på en målare. Det gäller att bemästra den flödande vattenfärgen. Karin Oldfelt Hjertonsson styr det flytande och föränderliga med stor fasthet – men den detaljerade iakttagelsen och rikedomen står i stark symbios med det fria flödet. Förre chefen för Nationalmuseum, Olle Granath, beskriver hennes konst på följande sätt: ”Den mörka tulpanen signalerar mer ’tulpan’ än bilden i mången flora. Den vita syrenbusken löses upp i ett vitt skimmer som även förmedlar doften. Betraktaren står inför ett måleri som aktiverar alla sinnen. Så som man känner dofterna, hör man vindens sus i trädkronor och gräs”.