Tania Krosse och Valdemar Cher
Måleri och objekt
Tania Krosse är utbildad på Konsthögskolan i Moskva. Hon har ställt ut i ett flertal av Europas länder, USA, Sydamerika, Australien och Asien. Tania är representerad i USA, Ryssland, Storbritannien, Nederländerna, Tyskland och Sverige.
Valdemar Cher är utbildad på Konsthögskolan i St. Petersburg och även han har ställt ut i alla världsdelar. Han är representerad i bl.a. Sverige, Canada, Argentina, Frankrike, Ryssland, USA, Nederländerna och Storbritannien.
Han tilldelades bl.a. Bildkonstnärsfondens arbetsstipendier 1989, 1991, 1994 samt Sollentuna kulturstipendiet 1987.
Vad vi vill med vår konst
POESIN SOM LIVSHÅLLNING
Längtan bort från den värld som man kan beskriva, manipulera och förment behärska men som samtidigt saknar det väsentliga, det unika och det totala.
Vår konst är att betrakta som en poetisk manifestation.
Tilliten till bildkonsten och dess uttrycksmöjligheter – att den går utöver det talade språkets möjligheter och är granne till den namnlösa upplevelsen – är för oss självklart.
Vi lever i ett samhälle som oreflekterat tillämpar en cartesiansk, dvs dualistisk syn på verkligheten och människan, vilken tillsammans med den okritiska överföringen av språkets logik till konstens område bidrar till ensidig förståelse av ett konstverk.
För oss handlar det om medvetna val, poler och motpoler och ett uppluckrande av språkliga och begreppsliga gränser.
Ordens förhållande till ett konstverk kan ofta vara en begreppslig kontradiktion, en inåtriktad kamp, ett infekterat sår. Men kanske också skepsis inför språkets bedräglighet och tillkortakommande. Konsten som en uttrycksform är bortom det som kan förklaras, och än mindre formuleras språkligt – den kan bara upplevas.
Någonting helt speciellt och spännande är det därför för oss att utröna det kraftfält som oväntat kan öppna sig genom en förening av det bildmässiga uttrycket med det språkliga när vi ibland ger konstverket en språklig/litterär konnotation (dock utan att för den skull göra det till en illustration).
Det handlar också om att skapa en egen värld och fylla den med eget innehåll. Att låta tiden försvinna och tillvaron förvandlas till en metafor eller en tidlös chimär uppbyggd av illusioner, något man lätt kan låta sig dras till men har svårt att slita sig loss ifrån.
Vi intresserar oss också för de mänskliga relationerna och för hur människan lämnar sina spår i allt hon vidrör, både bokstavligt och bildligt, medvetet eller inte. För hennes strävan att begripa, organisera, bevara, dominera, kontrollera och systematisera i kontrast till allestädes närvarande upplösning och destruktion samt för hennes dualitet (det rationella och det irrationella i en ohelig allians) och ambivalens men också utsatthet och smärta…
Det ligger i den mänskliga naturen att söka mening med föremål, situationer och företeelser. Att möta något vars identitet man är osäker på kräver en ansträngning att tolka och få grepp om. Det är just denna osäkerhet som skapar ett läge för möjligheter till ett subjektivt sökande efter mening vilket ofta är intrikat och komplicerat men kan leda tanken i nya och oanade banor.