GÖSTA WERNER
Gustaf (Gösta) Anton Anshelm Werner
Född 30 maj 1909 i Stockholm, död 13 november 1989.
Föräldrar Anton Werner och Lily Strömberg.
Yngre brodern Björn ”Nalle” Werner, f 1913, blev också konstnär.
Gösta Werner föddes i Vasastaden i Stockholm 1909. När han var nio år flyttade familjen till hans morföräldrars Örnsköldsvik, då en dynamisk hamnstad. Han tog realen, ansågs begåvad i teckning, men saknade möjligheter att studera vidare. Han prövade olika kortvariga arbeten innan gick han till sjöss som mässpojke 1928. Efter 13 år på olika båtar, däribland några dramatiska år på segelfartyg och utbildning till sjökapten, lämnade han sjölivet för att skaffa sig konstnärsutbildning och bilda familj. För att försörja sig utbildade han sig till meteorolog inom flyget. Även hans yngre bror, Nalle Werner, blev en uppmärksammad konstnär.
Möjligheterna att arbeta med måleri till sjöss hade varit begränsade. Gösta Werner blev ändå antagen som frielev hos Isaac Grünewald 1944. Bland eleverna kom han särskilt att stå Olle Bonniér nära. Efter Grünewalds död gick Werner på Academie Libre i Stockholm och fortsatte till Paris och André Lhots skola i slutet av 1940-talet. Han prövade kubistiska former innan han utvecklade sitt konkretistiska måleri i början av 1950-talet, med vilket han vann erkännande under 1950-talet. Från mitten av 1950-talet arbetade han även skulpturalt med ”rymdteckningar” i järntråd och i måleriet lät han sig inspireras av meteorologins väderkartor och närmade sig det informella måleriet. I början av 1960-talet arbetade han i Rom och hyrde ateljé i samma hus som amerikanen Cy Twombly – en konstnär som troligen påverkade honom. I Stockholm var han med och bildade gruppen Aktiv färg 1961 och deltog i dess utställningar – den enda gruppering han medverkat i.
Gösta Werner var väl orienterad i de internationella strömningarna och det är mot den bakgrunden man bör se hur han i mitten av 1960-talet öppnade sig för minnena från åren till sjöss. Egna realistiska minnesbilder blandades med bearbetningarna av sjöns folklore i form av tatueringar, sjömanskistornas naivistiska utsmyckningar, fragment ur schanties och packlårarnas schablon-bokstäver. Gösta Werner var tidig med att måla på segelduk och presenning och samarbetade med Handarbetets vänner för stora gobelänger i spinnakernylon. Man kan se detta måleri som en sorts postmodernism, men Gösta Werner ansåg sig aldrig ha övergivet det nonfigurativa måleriet, bara ha tagit en paus. Han tog intryck av konstnärer som Larry Rivers och De Kooning; ”Jag tycker om De Kooning och hans attityd till konsten. Liksom Picasso en gång i världen söker han den absoluta friheten, friheten att göra vad man vill. Men det är klart att formen binder. Det är ju en skröna jag berättar i bild, som en sorts tecknad serie.” Han gick bort 1989 efter att ha genomfört den stora sviten Taubelitografier som visades samma år på Waldemarsudde. Bakom sig hade han en stor utställningsverksamhet runt om i landet, på Konstakadmien och Waldemarsudde.
Ulf Sörenson